Utveckling bor hos den som bjuder in den!

0

Jag läste det på en bok för några veckor sedan och har funderat så mycket över det. Vill inte alla utvecklas och lära sig nya saker? Vill inte jag alltid lära mig mera och vara i ständig förändring? Det känns ganska självklart att man vill utvecklas men det är det inte. Ibland är det skönt och tryggt att allt är som vanligt. Det krävs energi att ta steget ut i det okända. Det krävs att det är värt det! Viktigast av allt är att ha tillit till processen.  

Man väger för och nackdelar mot varandra. Du vet vad du har men du vet inte vad du får. Vad är det som får oss att våga? Vad är det som gör att det känns så värt det? För mig är det min magkänsla. Det tog lång tid innan jag lärde mig att lyssna på den och förstå att den verkligen fanns. Min magkänsla är min själs längtan att uttrycka sig sa en mycket god vän en gång. Det är en virvlande och härlig känsla. Känner mig nästan lite vimmelkantig ibland 🙂

Jag har hoppat på många bra idéer men som blivit pannkaka! Jag får höra att jag är bra på att påbörja saker men slutför aldrig och så skrattas det lite åt det. Jag är sjukt bra på att komma med idéer men måste det alltid vara jag som slutför dem? Orsaken till att jag gett upp många gånger är nog att jag har trott att jag velat vara någon som jag inte är. Jag ville passa in därför tryckte jag undan min egen längtan och vilja.  Inte vågat vara en ledare för tänk om det inte blir bra?! Jag behöver vara kraftfull för att jag ska våga falla. Jag är på väg dit och jag vill gärna höra från likasinnade hur du upplever det och hur du hanterar det.

Det har även handlat om att jag satsat på idéer med en intention av att tjäna pengar. Det är misslyckat från början!Det förstår jag nu…  Nu följer jag mitt hjärta och gör det som gör mig glad. Jag vill sprida glädje och kärlek! Det är syftet med mitt liv <3 punkt

Tillbaka lite om motstånd att förändras. Många stannar kvar i tråkiga situationer eller förhållande för att rädslan för att bryta sig loss är så stor. Även om livet känns tomt och meningslöst så vet man iallafall vad man kan förvänta sig. Tänk om fler vågade öppna upp sig och tala om sina känslor istället för att kämpa med att hålla uppe den perfekta fasaden. Det måste vara så jobbigt att hela tiden tänka på den i första hand. Jag struntar i att jag har ett trädgårdsland fullt av ogräs, att min dammsugare konstant ligger framme, att jag aldrig bäddar sängen (eller jo, när det ska komma någon på besök eller kanske inte alltid), att min köksö oftast är fylld med saker som inte hör hemma där osv osv osv. Jag hoppas att någon känner igen sig! Fniss

Stelhet i kroppen motsvarar stelhet i sinnet. Rädslan får oss att hålla kvar våra gamla vanor. När du känner dig stel så dansa runt lite! Höj volymen och skaka på höfterna!

Pussinuss

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke