Det så sjukt jobbigt att prata inför människor men ändå kul!

Idag var den stora dagen. Dagen då jag och Jenny skulle ha vårt LifeSpider Quest 2016. Först tänkte vi att det skulle vara stort. När det började närma sig så kändes det inte längre rätt. Eftersom vi inte tidigare gjort något liknande tillsammans ville vi ha det mer intimt och nära. Det öppnar upp för att allt verkligen får finnas. Verkliga och äkta känslor kommer fram och vi kan tillsammans mötas i det jobbiga och faktiskt få känna att fler än jag känner samma sak. Att skratta när insikterna kommer. Utveckling känns jobbig och det är helt ok. Att stanna kvar i det som känns bekvämt och tråkigt är inte till någon nytta. Eller hur?

Det var jag som skulle inleda att prata. Sjukt jobbigt!! Det söker mig verkligen när alla tittar på mig. Jag hade inte förberett mig ett smack och det finns såklart en mening med det. Som Jenny sa; då blir det genuint och från hjärtat. Jag inledde med att berätta just att jag tycker det är jobbigt. Därför kom vi in på att samtala om rädslor och att våga testa sin modmuskel. Det krävs mod och vi har alla olika strategier på hur vi gör det. Det viktiga är att låta den växa sig starkare. Då blir det lättare att träna den. Eller hur? Jag som trodde att jag skulle prata om självkänsla och kreativitet! Hihihi!! Livet händer och jag fäljer flödet….

Jag vill ju gärna veta exakt vad jag ska prata om och hur jag ska genomföra det. Då har jag kontroll men det verkar funka bättre för mig att släppa den kontrollen. Här hade jag ingen och det funkade alldeles utmärkt! Min svägerska som också var med påminde mig att andas. <3

Det är så lätt att berätta för andra hur de ska göra. Liiite svårare att aplicera det på mig själv. Jag kan inte förvänta mig att springa innan jag kan krypa. Detta var vårt första event. Ett sätt att lära mig krypa… Det blev lyckat och jag känner mig tacksam att de som kom valde att lägga sin tid hos oss. Jag känner mig energifylld och behöver få lite utlopp!! Tror att jag ska måla lite och se vad som kan skapas!

Om jag utgår från mig själv och inte jämför mig med någon annan, kan jag då vara dålig på något?

Jag kan vara nybörjare och sakna erfarenhet. Det gör mig inte dålig.

När jag sedan gjort det några gånger blir jag ju bättre.

Vad innebär det att vara dålig egentligen?

Christine

– Coach och idékreatör

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *