Jag ser dig. Tack för att du är du. Tack för att du är här.

Jag tror att alla behöver se sitt mörker lika mycket som sitt ljus.

För att uppleva sann befrielse måste vi älska oss helt och fullt med allt vad det innebär.

I mitt fall är mina “issues” hudproblem och acceptans av hela min kropp.

Det är ett sårbart arbete!!

Avslöjande. Exponerande. Ödmjukt.

Så… jag har reflekterat över sårbarhet. Den är nödvändig för att känna lycka. Utan den är du vilse.

Jag har funderat länge över att dela mer av mig och min historia. Jag har hela tiden trott att min historia är tråkig. Vem skulle vilja veta mer om mig? En annan del av mig tycker att det är självcentrerat att fokusera på mig.

Nu tillåter jag mig att bli sårbar. Det är dags att visa mig. Bli sedd.

Det krävs mod att visa sig!

Jag (som så många kvinnor) kämpar med dansen mellan “se mig” och “gömma mig”.

Jag vill bli sedd. Jag vill sedd för den jag är. Autentiskt.

Jag vill bli sedd för min storhet. (Ja, alla bär på sin egen storhet och den är unik.)

Jag vill bli sedd för om jag gör det lockar jag mina klienter till mig. (Ärlighet.)

Men ibland vill jag gömma mig från allt. Stanna kvar under täcket där inget kan nå mig!

Jag vill inte att människor ska titta på mig, ha en åsikt om mig eller döma mig.

Jag vill helt enkelt vara ensam för att leva mitt liv i enlighet med vad som är sant för mig …

Men nu tillåter mig inte längre lyxen att gömma sig.

Så, vad gör jag nu?

Jag utforskar kraften av sårbarhet. Vill du hänga på?

Christine

-Coach och idékreatör