Vi misslyckas oftare än vi lyckas men vi pratar inte om det.

1

Du vet när det har gått åt skogen fullständigt och du ligger som en blöt fläck på golvet. När all energi är som bortblåst och du känner dig yr. Orden snubblar i munnen och blir osammanhängande.

Vi skrollar flödet på nätet dagligen och ser alla andra som lyckas. Vi frågar oss inombords om det bara är vi som misslyckas. Efter upprepade nederlag börjar vi undra vad det är för fel med oss.

Vi lider i tystnad. Rädda för att dela våra misslyckanden. Tror att vi är ensamma med våra tankar.

Vad kommer andra att tro om mig?

Är jag mindre värd nu?

Jag älskar när jobbiga känslor lyfts och jag får igenkänning av någon annan. Man är aldrig ensam i sina tankar. Aldrig. Jag vet att det är våra misslyckanden som leder oss till våra största framgångar. Jag vet om det men ändå faller jag dit då och då. Misslyckanden är en del av resan. Det är de man ser tillbaka på som förändrade allt! Det finns potential och något att upptäcka i dem.

Vad skulle hända om vi börjar prata om våra misslyckanden just när de håller på att hända? Tittar på dem utan någon värdering och frågar dem vilken gåva de vill ge oss?

Vad skulle hända om vi delar våra misslyckanden? Till och med firar dem?

Vad skulle hända om vi undersökte vilka ledtrådar det finns i våra misslyckanden?

Är misslyckanden egentligen något helt annat? Är det vi själva som sätter käppar i hjulet?

Är misslyckanden bara universums sätt att putta oss på rätt bana?

Vad betyder det att misslyckas?

När jag känner att jag misslyckats, är det mina känslor eller är det vad jag tror att andra tänker?

Det bor en idé inom mig om en säker plats att utforska detta och att gräva djupare när saker inte fungerar. En plats för att ta emot andras insikter och återkoppling för att se det du inte kan se. För att “diagnostisera” vad som gick fel och vad som ska förbättras till nästa gång problemet uppstår.

En plats där alla känslor har lika mycket värde där man inte nedvärderar misslyckande. Där vi lyfter varandra och peppar. Våra misslyckanden kan vara de största läromästare vi har men det är upp till oss att vara öppna för vad de vill berätta.

Låter detta intressant?

LevAnde kramar

Christine

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

1 kommentar

  1. Åter igen, ännu en gång, som alltid är du klokheter personifierad. Absolut är det våra misslyckanden som får oss att växa. Fast kanske fel ord, i vissa sammanhang. Mitt senaste misstag som jag vill kalla denna händelse, gjorde jag i helgen. En idiotgrej som jag lovat mig att inte göra om men ändå gjorde. Kanske gjorde jag det för att få ännu mer klarhet i vilken väg jag vill och behöver gå.
    Jag skäms för att berätta om det. Jag är en vuxen människa som vet konsekvenserna av mitt beteende och ändå “gick” jag in i det med öppna naiva ögon. Du ska tro jag har idiotförklarat mig själv många gånger under den resterande delen av helgen.
    I fredags åkte jag till Peter i Halmstad. Han jag träffar då och då. Jag gillar han på nåt vis men nån gång i månaden är allt jag klarar av att träffa honom. Han har ADHD deluxe, är bipolär och en missbruksperson. Han har ett normalt liv, han har varit företagsledare, försäljningschef och idag är han kakelsättare. Vi drack lite vin och efter några glas tog han fram kokain. Fattar du, jag snortade kola. Jag som vet konsekvenserna av droger?! Jag anser mig själv vara en relativt klok och intelligent person och jag gör en sån idiotgrej?!
    När jag äntligen var hemma igen sov jag fram till söndag fm. Sov och sov, var femte minut vaknade jag av känslan av att inte få luft. Väldigt obehagligt… På lördagkvällen skulle jag träffat en tjejkompis men det fick jag avboka. Jag kände mig som en urusel vän.
    Sensmoralen av detta är för mig: Att dricka för mycket alkohol (vilket jag gjort många ggr tidigare i livet) så jag tappar min livsglädje dagen efter och ärligheten gentemot mig själv har jag gjort två ggr nu den senaste tiden. Av detta har jag mått väldigt dåligt. Så mer än två ggr ska man inte göra samma misstag.
    Du får gärna kalla mig idiot. Fast jag är en klokare idiot nu.
    Min stig leder någon helt annanstans. Till en harmonisk uppfyllande upplysande tillfredställande tillvaro. Och den vägen ska jag gå med öppet sinne.
    Misslyckanden leder till insikt, iaf när det handlar om handlingar. Och den är en häftig känsla att komma till insikt.
    Kram till min klokhetens guru 💕💕💕

Lämna en tanke