Jag har alltid känt att det funnits något stort inom mig. Något unikt och speciellt. Inte vågat säga eller uttrycka det för någon utav rädsla för att andra ska tro att jag är nåt. När jag fick upp ögonen för Self-Coaching Program och Lifespider så sprängde jag hål på många antagande i mitt liv och jag vågade mer och mer leva mitt liv som jag själv vill. Jag vågade vara “annorlunda”, tänka “annorlunda”. Vara trygg i att visa den jag är.

Jag har alltid varit intresserad och dragen till det man inte kan ta på eller förklara. New age, andligt eller vad du än vill kalla det. Det har jag känt mig ganska ensam om i min familj och omgivning. Det är bara flum men för mig är det lika viktigt som att min kropp behöver mat och vatten. För ett år sen drygt kände jag starkt att jag är en shaman och sa det högt till ett par som själva är likasinnade och de svarade att de redan visste att jag är det. Jag skickade ut en önskan till universum om att jag ville utforska detta mer.

Härom veckan dök min läromästare upp. Det sägs att när eleven är redo uppenbarar sig läraren. I eftermiddag mötte jag Hanna ute i skogen. Vi satt på en filt när det började skymma. Jag kände mig trygg. När jag var liten skrämde den mörka skogen mig men något var förändrat. Hon berättade om sig själv och det kom mycket information som jag behöver ta in och smälta. Rökelse, smudging, mesa och skallra lades fram på filten. Det kändes att jag var på rätt plats.

Jag presenterades för hennes läror, tekniker och redskap. Det kändes så rätt. Detta är början på något stort i mig. Shaman finns i min livsspindel. Jag ska göra det gömda stort. Ikväll vid initieringen fick jag frö av kunskap som ska växa sig stora inom mig. Shaman föds man som och hon berättade att jag levt många liv i denna form. Hon bekräftade det som jag känt inom mig länge. Följ gärna min resa från klarhet till klarhet. Jag har fått en uppgift för att ta mig vidare. Så spännande!

Kram Christine