Denna helgen har varit otroligt känslosam. Min äldsta son tog studenten i fredags, fyllde 19 år igår och idag körde vi honom till flygplatsen i Köpenhamn. Han vill utforska världen. Jag är så otroligt stolt över att han valde mig som mamma. Att redan vid denna åldern resa helt ensam till en stad som lockar beundrar jag. Det bor ett sånt otroligt mod och självförtroende i honom för att göra detta. Han tycker inte att det är nåt speciellt. Han tycker bara att han följer sin dröm. Jag vet att detta bara är början och jag behöver vänja mig. Min man sa till mig igår att vi tillsammans har stöttat honom till den man han är idag. Han går sin egen väg och gör det han vill. Jösses vad jag är stolt. Han är en magisk varelse och jag är så glad över att jag får följa honom genom livet.

Nu är det ju också så att det är inte bara mysigt att vara mamma. Jag vill hylla alla mammor. Vilket jobb det ligger bakom som man inte ser. Som man kanske inte ens är medveten om själv. Så mycket får stå tillbaka för alla andras önskemål. Att sätta ord på känslorna i ett forum där man inte möts av dömande är mitt mål. Vill du tillsammans med mig ventilera? Att ha en trygg plats att säga allt och där alla känslor får lov att finnas. Ilska och glädje. Sorg och bitterhet. Tillsammans vänder vi de negativa tankarna till din styrka.

Det är så magiskt att prata med en vän som också är coach för jag får så många insikter. Alla behöver en coach! Härom veckan fick jag en idé till en supportcoachning för kreativa människor som längtar efter sitt eget uttryck! Att hitta tillbaka till sin kärna. Kanske har man aldrig ens varit nära det svaret…. Systerskap. Släppa loss den vilda kvinnan inombords. Eller något helt annat som du längtar efter.

Känner du igen dig och vill ha min support?

Läs mer om det här.