Jag tycker det är så läskigt men jag gör det ändå!

0

Som jag berättade igår avskydde jag att vara med på bild när jag var liten. Tyckte att det var så jobbigt! Det var på den tiden när man fick vänta tills kamerafilmen tog slut och sen skickade man in filmen för framkallning. Tänk om bilden blev dålig? Jag minns speciellt avslutningsdagen i trean. Vi skulle säga farväl till vår fröken Gulli och gå vidare till mellanstadiet. Då ville såklart min mamma ha en bild på mig och min fröken. Jag håller för mitt ansikte med båda mina händer. Jag vill inte!!! Min fröken håller fast mig. Mamma tar bilden och jag springer gråtandes därifrån.

 

Det har krävts mycket mod för mig från detta till att faktiskt visa mig för världen. Jag har mycket kvar men är så stolt över mina framsteg! Jag har gått från att springa iväg så fort jag såg en kamera till att lägga ut små filmer på mig själv. Idag la jag till och med ut en på min privata Facebook där alla kan se det även mina nära vänner. Jag började med att lägga ut i min FB-grupp där jag känner mig trygg. Även det var läskigt när jag började men jag gjorde det ändå. Sen när det kändes läskigt men ok så la jag ut en film på min gilla-sida på Facebook. De som följer den är ju intresserade av mig. Jag vet det men det känns läskigt ändå. Tänk om ingen gillar det jag delar. Tänk om någon tycker att jag är tramsig. Jag trycker på “publicera” innan” min hjärna har satt för många käppar i hjulet. Jag är sällan “nöjd” men jag gör det ändå. Jag vill att det ska vara ärligt och äkta för det är det jag själv uppskattar hos andra. Jag tycker inte om när det är för genomtänkt. Det känns så plastigt och oäkta.

Det jag vill berätta med detta är att gör det som känns läskigt ändå. Det är så jobbigt i början men du kommer att göra din komfortzon större för varje gång. Börja där du är. Varje steg räknas.

Vad önskar du att du vågade göra? Vad kan du göra för att ta första steget?

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke