Idag gör jag inget annat än att filosoferar för mig själv. Tänker tankar om livet och spelar lite på telefonen…. Barnen är på ovanvåningen och lyssnar på musik eller kollar Netflix. Egentligen är de inte barn längre fast de kommer ju alltid att vara det ändå. De är ungdomar och min äldsta son är till och med vuxen. Shit, han reste ju helt ensam till Israel efter studenten. Jag beundrar fortfarande hans mod och driv att göra det han drömde om. Denna varelse som var så var så sjuk när han var bebis. Vi var så nära att förlora honom i hjärnhinneinflammation när han bara var 3 månader gammal. Nu är han vuxen och studerar på universitet. Magiskt!

Jag kan idag inte riktigt förstå hur jag tillsammans med min man lyckades “uppfostra” tre så underbara och unika människor. Jag är så galet stolt över dem alla tre. Tonårstiden är den bästa tiden. Vi pratar och diskuterar om livet. De är öppna med sina tankar och vi möts i samtalen. Jag har alltid varit inställd på att denna tiden skulle vara full av bråk och revolt men inte hemma hos oss.

Vi kan sitta en hel kväll i köket och prata om allt från skolarbete till kroppsideal. Vi skrattar och är ärliga med vad vi tycker, ställer frågor och ingen fråga är tramsig eller dum. Alla känslor får finnas. Vi trivs i varandras sällskap. Ja, vi driver lite med varandra också. Det leder också till skratt och insikter om varandra. Jag älskar att hänga med dem.

De vet att jag behöver vara ensam ibland. Inte för att jag inte älskar dem eller deras sällskap utan för att jag behöver landa i min egen kropp. De kan titta på mig och veta att jag behöver vara ensam. Jag älskar att de respekterar det. Ibland är jag dålig på att säga det högt för att jag inte vill såra dem. Istället sårar jag mig själv. Jag behöver bli bättre på att säga vad jag känner högt.

Varför ska det vara så svårt att säga vad jag känner högt?

Jo, det kan bero på att de gångerna jag har gjort det har jag inte mötts av kärlek och respekt. Jag har mötts av känslan att jag är egoistisk. Det kan också bero på att jag tror att det kommer att mötas på det sättet. Det ska jag fundera vidare på? Är du bra på att uttrycka dina behov?

Ha en fortsatt härlig lördag!!

Kram Christine