Varför vi förlorar kontakten med oss själva.

13

Ibland när jag frågar vänner och klienter om vad de skulle göra om de hade obegränsat med tid och pengar så ler de. Blicken lyser upp och de börjar prata om att ligga på en strand i värmen utan några förpliktelser. Vem skulle inte trivas där liksom… När de sen får lite tid att tänka och reflektera så blir det ganska tomt. Det visar sig ofta att man inte har en aning om vad man drömmer och längtar efter.

Man är olycklig och medveten om det, men man har undantryckt sina känslor så länge att det har blivit svårt har få tillgång till den informationen inom sig. Hur kommer det sig att vi inte hör vår inre röst? När slutade vi lyssna? Låt mig ge några exempel….

“Det är lördag och en treårig pojke leker på trottoaren samtidigt som hans pappa tvättar bilen. Han ser några äldre pojkar leka på andra sidan vägen. Han vill så gärna vara med men vågar inte gå dit för att fråga. Tänk om de skulle säga nej. Istället försöker han göra intryck på dem genom att cykla lite vågat. Det leder till att han ramlar med cykeln. När han ser sina skrapade armbågar börjar han att gråta. Pappan blir generad över att sonen burit sig klumpigt åt och nu gråter så mycket att de större pojkarna har börjat att skratta åt honom. Han säger med en irriterad röst:

-Äsch, sluta gråta nu. Så ont kan det inte ha gjort. Behärska dig lite grann!

Pojken försöker reda ut tankarna som snurrar i hans huvud nu. “Jag skulle vilja gråta. Jag har alltid gråtit tidigare när jag slagit mig. Varför blir pappa ledsen när jag gråter nu? Nästa gång är det bättre om jag låter bli.”

Nu lär sig denna fina pojke att det är bättre att bita ihop och inte visa sina känslor. Nu börjar undertryckandet. Pappan har ingen vilja egentligen att pojken ska göra detta men han har kanske inte heller fått visa sina känslor och då låter han sin son få samma lärdom som han har fått.”

“En flicka visar ogillande för ett syskon och säger att hon “hatar” sin bror. Hennes mamma säger till henne att hennes känslor är förfärliga. Så får man inte tycka! Istället för att fråga varför hon känner så…”

“Ett barn rusar in i ett rum, full av entusiasm och iver! Med glädje i hela kroppen och möts av; Vad tar det åt dig? Lugna ner dig!”

Det finns så otroligt många exempel. När man har fått höra samma budskap gång på gång fast på olika sätt så stänger man ner. Personer man ser upp till vill man göra till lags. Man kväver sig själv för att passa in.

Vilken känsla vill du komma i kontakt med igen? Kommentera gärna i bloggen!

Kram Christine och jag önskar dig en härlig helg!!

 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

13 kommentarer

  1. RuthCathrineCattisHult on

    Jag har levt ut å varit mej själv länge,,, man blir gärna sedd som lite “tokig”!!! När man hoppar i en vattenpöl bara för att man blir glad av det,,, ett bra sätt är att låna ett barn att hoppa tillsammans med,,, eller kasta sej i en stor lövhög😁
    Har alltid skyllt på att -Jag måste få va som ja ä ,,, annars mår jag inte bra!!! -Jag har dispans på att få va precis som ja ä 😜 Åsså har det blivit att,,, -Jamen, hon ä ju lite som hon ä❣

    • Det låter så härligt! fortsätt att vara dig själv! Världen behöver mer lek och skratt!! Heja dig!! Kram <3

    • Heja dig Ruth Catherine Cattis Hult!! Jag är precis lite likadan, jag försöker leva fullt ut hur jag vill leva, men självklart får man blickar och kommentarer i form av att, du är ju vuxen , skärp till dig…Min fråga är då, får man inte vara glad och spontan trots att man är vuxen?? Det är därför jag tycker om att umgås med barn, då får man på nåt sätt tillåtelse att få vara lite barnslig =) .. Fast jag tycker inte man ska benämna det som barnslig utan spontan glädje och lust =)))

  2. Jag tror att de flesta av oss känner igen de där känslorna, både när det gäller tunga och glada känslor. Jag tror att det är viktigt att komma i kontakt med både och för att vara sann mot sig själv. När vi känner att det är okej att vara ledsna eller arga kan vi bearbeta de känslorna och faktiskt känna glädje på riktigt istället för att bära runt på känslorna inom oss.

    • Alla känslor får finnas. Ingen är på något sätt fel. Jag inledde denna lördag med att låta tårarna flöda. Blev så berörd av en audition från X-factor. Älskar kraften i tårarna.

  3. Väldigt intressant inlägg! Jag vet precis vad jag skulle göra om jag fick obegränsat med tid och pengar, och det handlar inte om något trivialt som att shoppa mera. Jag skulle bryta mig loss ur ekorrhjulet och infria mina drömmar. Att jag ens befinner mig i ekorrhjulet beror på att det kostar pengar att få livet att gå runt. Jag har aldrig lyckats undertrycka vad jag känner och tycker, och det kan upplevas besvärligt av alla som förväntar sig att man ska göra det.

    • Tack! Vad kul att du uppskattar det. Att leva sitt kreativa drömliv är det många som längtar efter! Gör något varje dag för att ta dig lite närmre. Det behöver inte vara något stort och tidskrävande. Varje steg räknas.

      Ta hand om dig! Du är värdefull.
      Kram Christine

  4. Jag vill kunna känna mig hel igen och tyvärr det har jag inte gjort sen mamma gick bort tyvärr och det har gått 4 år sen nu och jag är inte ens lycklig fast jag har en man och två barn men mamma saknas mig hon var min bästa vän

    • Åh, jag förstår att saknade måste vara stor! <3 Jag har själv en härlig kompisrelation till min mamma… Stor kram till dig <3

  5. Tankeväckande.
    Jag kan igen säga att det finns en känsla så där specifikt jag “längtar efter” men däremot så arbetar jag på att komma i närmre kontakt med mitt inre barn, mitt eget jag som liten flicka. Hon kan vara ganska långt från mig emellanåt, och det vill jag göra något åt. Och med närmre kontakt med henne kommer så klart allsköns känslor dyka upp också!

Lämna en tanke