Därför förlorar vi kontakten med oss själva.

Ibland när jag frågar vänner och klienter om vad de skulle göra om de hade obegränsat med tid och pengar så ler de. Blicken lyser upp och de börjar prata om att ligga på en strand i värmen utan några förpliktelser. Vem skulle inte trivas där liksom… När de sen får lite tid att tänka och reflektera så blir det ganska tomt. Det visar sig ofta att man inte har en aning om vad man drömmer och längtar efter.

Man är olycklig och medveten om det, men man har undantryckt sina känslor så länge att det har blivit svårt har få tillgång till den informationen inom sig. Hur kommer det sig att vi inte hör vår inre röst? När slutade vi lyssna? Låt mig ge några exempel….

“Det är lördag och en treårig pojke leker på trottoaren samtidigt som hans pappa tvättar bilen. Han ser några äldre pojkar leka på andra sidan vägen. Han vill så gärna vara med men vågar inte gå dit för att fråga. Tänk om de skulle säga nej. Istället försöker han göra intryck på dem genom att cykla lite vågat. Det leder till att han ramlar med cykeln. När han ser sina skrapade armbågar börjar han att gråta. Pappan blir generad över att sonen burit sig klumpigt åt och nu gråter så mycket att de större pojkarna har börjat att skratta åt honom. Han säger med en irriterad röst:

-Äsch, sluta gråta nu. Så ont kan det inte ha gjort. Behärska dig lite grann!

Pojken försöker reda ut tankarna som snurrar i hans huvud nu. “Jag skulle vilja gråta. Jag har alltid gråtit tidigare när jag slagit mig. Varför blir pappa ledsen när jag gråter nu? Nästa gång är det bättre om jag låter bli.”

Nu lär sig denna fina pojke att det är bättre att bita ihop och inte visa sina känslor. Nu börjar undertryckandet. Pappan har ingen vilja egentligen att pojken ska göra detta men han har kanske inte heller fått visa sina känslor och då låter han sin son få samma lärdom som han har fått.”

“En flicka visar ogillande för ett syskon och säger att hon “hatar” sin bror. Hennes mamma säger till henne att hennes känslor är förfärliga. Så får man inte tycka! Istället för att fråga varför hon känner så…”

“Ett barn rusar in i ett rum, full av entusiasm och iver! Med glädje i hela kroppen och möts av; Vad håller du på med? Lugna ner dig!”

Det finns så otroligt många exempel. När man har fått höra samma budskap gång på gång fast på olika sätt så stänger man ner. Personer man ser upp till vill man göra till lags. Man kväver sig själv för att passa in.

Vilken känsla vill du komma i kontakt med igen? Kommentera gärna i bloggen eller mejla mig om du inte är bekväm med att dela det offentligt.

Kram Christine och jag önskar dig en fortsatt härlig helg!!

Har du sett att jag öppnat upp för kreativa samtal? Läs mer om det här.

Följ mig på Facebook.

Kliv gärna in i min Facebook-grupp “Skapa ditt kreativa drömliv”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *