Vem vill du sitta på en parkbänk och samtala med?

Du kan välja vem du vill Personen kan vara levande eller död. Bortom räckhåll eller nära dig. Tänk stort och bortom horisonten! Dela gärna med dig i bloggen eller på annat sätt. Hur du vill.

Jag skulle välja mig själv. Jag vill sitta på denna träbänk och samtala med mig själv när jag var tonåring. Lyssna på hennes tankar och verkligen lyssna på det hon säger. Se hur hennes kroppsspråk är. Inte döma hennes känslor. De behöver finnas. Hennes ljus och hennes mörker. Hennes toppar och hennes dalar. Hela henne.

Jag skulle tala om för henne hur vacker hon är. Utanpå och inuti. Säga de saker hon behöver höra för att förstå sin vackerhet.

Det är ok att livet är skit ibland! Ur kaos kommer klarhet.

Att gråta är inte att vara svag. Det är något som behövs för din utveckling.

Jag skulle ge henne det stöd hon behöver för att följa sina tokiga idéer som ingen tror på. Det räcker att tro på sig själv.

Ibland är det jobbigt att följa hjärtat istället för att följa vännerna. De som är äkta accepterar dig precis så som du är utan undantag.

Det är ingen idé att jämföra dig med någon. Det finns bara en Christine och hon är magisk!

Vilka komplimanger ger du dig själv?

Kram Christine

8 thoughts on “Vem vill du sitta på en parkbänk och samtala med?

  1. Tja du, vilka komplimanger ger jag mig själv.
    Ganska många tror jag.
    Tycker om hur jag ser ut, t ex. Häromdagen när jag gjort morgonens sjua (morgongympa) och skulle hoppa in i duschen fick jag syn på mig näck i helspegel, och kände mig så illa tvungen att googla upp Boticellis Venus, för jag fick för mig att jag, i min kroppsform, påminner om henne. Och minsann om jag faktiskt inte gör det. 🙂

    Haha – så roligt att sätta det där på pränt… heltokigt. Det e jag också, för den delen, and proud of it!

  2. Å vilket fint samtal med dig själv! Tror att många tonåringar behöver ett sånt samtal. Och jag tror att vi som vuxna kan tala till vårt inre barn och trösta det, försonas med det som var och visa att det blev riktigt bra till slut. ❤️ Kanske skulle jag också välja mig själv. Eller också en annan människa, med stort M, som betyder allt för mig.

    1. Det tror jag också att många skulle behöva.? Vad nyfiken jag blir på din människa med stort M.?

  3. Så fufint nt och tankvärt ❤. Tänk om jag finge vägleda mig själv som tonåring – med den kännedomen jag har om mig själv idag.
    Annars skulle jag välja min mamma att få sitta där på bänken med.

  4. Jag ger mig komplimanger varje dag som när jag släpper saker istället för elda på missförstånd. Det är jag så himla bra på nuförtiden.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *