Jag skriver rubriken till blogginlägget. Den är bra. Precis så känner jag. Plockar upp telefonen för jag vet inte riktigt vad jag vill förmedla. Lägger ner den. Kom igen! Vad är det jag vill dela med mig till dig?

Jag började min dag med att plocka upp en av alla mina böcker. Slog upp en sida och där läste jag om hur vår uppväxt präglar oss. Tänkte tillbaka på min egen och log lite grann. Saknade den en smula. Saknade småbarnstiden med mina egna barn lite grann. Tänkte att jag skulle gjort så mycket annorlunda om jag bara vetat det jag vet idag då.

Kände skuldkänslor. Andades. Förlät mig själv. Kände nya skuldkänslor. Det är ju så att vi föräldrar gör ju vårt bästa utifrån våra egna förutsättningar. När vi vet bättre så gör vi bättre. Jag vet ju det men ändå….

Tappar tråden. Kollar lite Facebook och instagram. Undrar hur många som har läst mitt kärleksfulla nyhetsbrev…. Kollar efter. Tar en promenad med LilleB som snart ska få en kompis…. Ja, vi ska skaffa valp. LilleB har blivit pappa och en av valparna ska flytta hem till oss om sju veckor.

Jo, tillbaka till min tanke. När vår självkänsla är hög och vi känner oss i vår fulla kraft då vågar vi ta ut svängarna lite mer. Vi vågar testa saker som känns läskiga. Vi lyfter andra människor och hyllar dem.

Summan av kardemumman är att jag vill att du ska veta att du är värdefull precis så som du är idag. Du behöver inte förändra något. Du är magisk.

Tack för att du läste. Detta inlägget tog mig 3 timmar. Kanske en kvart i tänkande men 3 timmar i realtid. Tack!

PS. Jag kommer att återuppta min coachning och letar efter klienter. Så, känner du dig fast och vill komma vidare, behöver du ett kreativt bollplank eller något helt annat. Skriv några rader till mig så berättar jag mer om min nya idé.

KRAM Christine