Jag vaknade tidigt. Det var varmt. Lyssnade på fåglarna. Njöt.

Steg upp. LilleB följde efter mig som alltid. Satte på kaffe.

Sjönk ner på golvet i vardagsrummet och vände blicken inåt.

Helt plötsligt gick jag på en stig. Till vänster hade jag havet. Till höger hade jag den djupaste skog. Andades djupt. Njöt. Jag skulle möta en ledsagare i mitt liv. Det tog tid. Jag gick långt. Det var suddigt…. Vågade jag inte? Till slut såg jag en afrikansk ledare. Budskapet var solklart.

“Hitta din autentiska tribe. Sluta göm dig. Sluta kompromissa för att få en stor publik. Jag vet att du har tappat publik men de är inte menade för dig här och nu. De är inte redo. De som är menade för dig stannar kvar, de andra lämnar och det är helt ok. Visa dig för världen. Visa den du är. Led dem i kärlek. Du är kärlek. Du har förmågan att leda med glädje och kreativitet. Det är en stor gåva. Vårda den. Den är unik för dig.

Christine, kom alltid ihåg att du är en kraftfull kvinna och att du är en ledare. Detta är något som du ofta glömmer för att du är så mån om att alla andra ska få sin tid i strålkastaren. Även du behöver den för att göra ditt själsuppdrag. Så snälla, visa dig. Låt din exhibitionist få ta plats igen. Den har länge legat och väntat på att väckas till liv….

Punkt. Kram C