Igår skjutsade jag och min man vår son till flygplatsen. Eller egentligen inte, eftersom vi lever i en pandemi så fick vi släppa av honom i på tåget i Hyllie. Det är fjärde gången vi släpper iväg honom på äventyr. För tre veckor sen berättade han att han fått jobb i Lissabon.

Jag blir så glad över att han gör det som han vill göra och följer sina drömmar. Jobbet i sig tror jag inte har så stor betydelse för honom utan det handlar om att komma ut i världen och lära känna nya människor och nya kulturer. Språket har han lärt sig på egen hand så det ska nog inte bli något problem.

När jag satt ner med honom sista kvällen i Sverige så berättade jag att jag tycker att han är så modig som gör det här. Att åka iväg själv till ett annat land utan att veta hur lägenheten ser ut eller vem man kommer att bo ihop med är modigt för mig. Han ryckte lite på axlarna och förstod inte riktigt hur jag tänkte. Det är väl inget konstigt lixom tyckte han…

Det är så intressant det där med mod. Det betyder olika saker för oss alla beroende av vilka upplevelser vi har haft. För mig innebär det att följa mitt hjärta och inte lyssna på alla andra.

Mod kan vara att säga upp sig från ett tråkigt jobb.

Mod kan vara att släppa taget om traditioner som inte längre är betydelsefulla.

Mod kan vara att prata inför publik. Vill. Vågar inte. Vill. Vågar inte. Vill.

Mod kan vara att säga nej. Den kan vara så jobbig i början!

Mod kan vara att lämna ut din konst för andra att betrakta.

Mod kan vara att ge en komplimang.

Mod kan vara att säga högt vad du vill ha mer av i ditt liv.

Vad är mod för dig?