Det finns något nästan magiskt i det ögonblick då något tar slut. I stunden kan det kännas som att marken rämnar under våra fötter – en relation som tar slut, ett jobb vi lämnar bakom oss eller ett projekt som inte längre behöver vår energi. V är skapade för att söka trygghet i det som känns bekvämt. Man vet vad man har men inte vad som väntar. Så när något upphör så försöker vi hålla fast vid det lite för länge ibland.

Men avslut är inte bara förluster. De är också portaler.

Det märkliga är att vi sällan ser portalen förrän vi står mitt i den. När dörren bakom oss stängs hörs den ofta högre än när dörren framför oss öppnas. Det är först när tystnaden lagt sig som vi kan ana en ny riktning, ett nytt skifte. Våga befinna dig i vacuum. Så viktigt.

Kanske handlar det om mod. Kanske handlar det om acceptans. Kanske handlar det bara om att ta sig tid att reflektera över sitt nästa steg. Vi har alla svaren inom oss om vi vågar ställa de svåra frågorna.

För sanningen är att livet rör sig ständigt framåt, och varje avslut – hur smärtsamt, oväntat eller efterlängtat det än är – så bär det fröet till något nytt. Det är vårt vacuum som vi får chans att skapa något som vi aldrig hade vågat drömma om.

När vi vågar släppa taget, när vi vågar gå vidare, då händer det. Dörren öppnas på glänt, och ljuset som sipprar in visar vägen till något som ännu inte funnits – men som väntar på att manifesteras.

Nästa gång du står vid ett avslut, stanna upp en stund. Andas. Se dig omkring. Känn efter. Lyssna in kroppen. Hur känner du dig?

För även om du ännu inte kan se det så kanske nästa början redan på väg.

KRAM Christine