Jag fick ett sms från äldsta grabben att hämta honom nu i Helsingborg! Han har varit i ishallen och kört lite hockey. Mycket konstigt tyckte jag…. Han har alltid saker klart för sig och planerar bra. Nu hade han missat att bussarna inte går som de gör på vardagarna. Jag tog på mig jackan och satte mig i bilen. Lite irriterad över att jag inte fick någon framförhållning….

Det hade redan börjat blåsa upp rejält! Stormen Gorm var i antågande… När jag kommit en bit på motorvägen så ser jag blinkande ljus. Polisen har precis kommit till en olycksplats! En bil står med nosen på fel håll och är rejält tilltufsad!! Jag får en rejäl klump i halsen och tårarna rinner….. Alla tänk om kommer till mig. Jag saktar ner ännu mer och tar mig till Helsingborg. 

Där plockar jag upp en frusen påg och jag känner bara tacksamhet över att just jag får vara hans mamma. Just jag får krama honom, skratta med honom, prata med honom…..

När vi är på väg hem så möts vi av ännu mer blinkande ljus och en rejäl kö. Hade jag kört fem minuter senare så hade jag stått i den och Samuel hade stått i regnet och väntat på mig….

Minnena från min mans bilolycka dyker upp i mitt huvud. Året är 2001. Jag har vår dotter i magen. Han är sen till jobbet så de ringer och frågar mig vart han är. Jag ringer min pappa som är på väg till sitt jobb, att kolla motorvägen. Stor, stor klump i magen. Pappa ringer mig en stund senare och säger; -Jag kommer hem till dig Christine!!

Vilken mardröm det var!! Vi tog oss genom det och växte starkare tillsammans <3

Även om livet känns tungt så finns det ALLTID något att vara tacksam över….. Ta vara på varje möjlighet att sprida glädje och kärlek. <3

Pussinuss