Där stod jag i köket och lagade middag. Evelina som numera är 18 år satt vid köksön och småpratade lite med mig. Vi pratade lite relationer och att jag verkligen behöver klippa mig…. Så kom frågan från ingenstans.

Hon sa; -Mamma, varför skäller du aldrig på oss?

Jag svarade; – Varför ska jag skälla när jag inte behöver det? Jag trivs med ert sällskap och våra diskussioner.

Hon svarade; – Alla andra bråkar med sina föräldrar och de får utegångsförbud. Varför får vi inte det?

Jag svarade; – Jag tror inte på det. Straff gör bara att ni försöker bli bättre på att ljuga för mig. Jag fick utegångsförbud och den enda konsekvensen av det var att jag lärde mig att ljuga. Så vill jag inte ha det med er. Nej, jag tror på en öppen och ärlig relation med er där ni får utrymme att göra misstag för att lära er och jag är här och fångar upp er när ni behöver det. Det är inget fel med att testa gränser och göra fel. Det är så vi lär oss. Jag vill att ni ska kunna vara öppna med vad som händer i era liv. Jag och pappa är öppna med våra och vi delar med oss av våra misstag som vi inte vill att ni ska göra, även om ni gör dem ändå ;).

Jag har skällt på mina barn vad jag ska. Det gjorde jag när de var små tills jag läste boken som förändrade hela mitt föräldraskap. Jag visste ju inte bättre. Det var Jepser Juuls bok “Ditt kompetenta barn”. Året var 2007 tror jag. Hela min värld vändes upp och ner. Jag som drivits av att vara den som bestämmer och uppfattas som en bra mamma av andra blev istället den som började lyssna på mina barn. Det blev en helt ny harmoni i familjen utan en massa hysteriska utbrott. Mycket inre och yttre krav sänktes och jag blev en harmoniskare människa. Fasaden som jag försökt att upprätthålla började vittra bit för bit. När jag mådde bättre så mådde helt plötsligt hela min familj sig bättre.

Vad tänker du när du läser detta?

Har du barn och vill skapa en bättre relation till dem?

Kram Christine