Hej min underbara läsare!
Jag vill börja med att tacka dig för att du läser mina tankar som jag på mitt sätt försöker ge uttryck till. Jag kommer egentligen inte ihåg varför jag började blogga och det spelar ingen roll. Jag älskar det! Ibland har jag tusen bloggidéer som jag vill dela med mig av och ibland är det helt blankt i huvudet. Det var en jobbig känsla för mig i början som stressade mig men nu känns den ok. Det är så jag är.
Ibland är jag otroligt introvert och vill bara vara i tystnad. Inte träffa någon, knappt min familj. Ibland är jag superextrovert och älskar att umgås med alla möjliga människor, skapar videos och en massa andra saker. Jag har lärt mig att älska och omfamna båda sidor. Det är så jag är. De som tycker att jag borde förändra mig (för det finns de som tycker att jag är konstig och ohyfsad), de har inte längre någon makt över mig. Jag är den jag är och jag älskar den jag är. Det finns givetvis dagar när det känns som om jag ligger på botten och trevar bland gyttja. Såna dagar har alla. Jag är tacksam för de dagarna också för de bär på ett budskap. En känsla som jag tryckt undan. En konflikt jag behöver ge mig in i för att ta mig vidare. Andas. Hämtar kraft i min kropp.
Tillbaka till dig du härliga läsare. Även om jag bloggar för min egen skull så blir jag så glad över att du tycker om det jag skriver. Att du kanske känner igen dig i mina tankar eller att du gillar min reflekterande frågor. Ska jag vara helt ärlig så vill jag att min blogg blir ännu större och får ännu större publik. Har du nån bra idé om hur jag kan förverkliga den drömmen? Kommentera gärna om dina bästa tips. Jag älskar kommentarer från mina läsare. Det värmer gott i hjärtat.
Något som jag också är supernyfiken på är hur jag uppfattas…. Jag vet ju hur jag är. Mina nära och kära vet också hur jag är men jag är så nyfiken på hur jag uppfattas när du bara har mina inlägg att relatera över. Ska jag vara helt ärlig så kan jag känna ångest över att göra människor besvikna när de träffar mig på riktigt. Att jag har målat upp en bild av hur jag är och så är jag något helt annat. Jag vet att många andra kan känna igen sig i den känslan men den är så jobbig och håller mig tillbaka. Så många människor som jag inte träffat på riktigt utav rädslan att de ska bli besvikna på vem jag är.
Förra året skrev jag ett kul sätt om att ta reda på hur andra uppfattar dig. Läs det inlägget här.
Tusen tack för att du läser mina tankar. Tack för att du är här. Kom nu ihåg att kommentera!
Är du nyfiken på Kreativ visualisering”? Det är en kurs som jag skapat och den drar igång i början på nästa år. Det ska bli så spännande! Läs mer om den här.
Häng med på årets sista “23 dagar av tacksamhet med en TWIST”? Swisha 123 kronor till 0704-968914 och ansök om att gå med i gruppen som du hittar här. Vi är på #DAG6. Imorgon handlar det om något som kan verka ytligt men som har stor betydelse för vår kärlek till oss själva. Jag är så tacksam över deltagarnas öppenhet i gruppen. Det ger mig en varm känsla i kroppen.
Vill du ha mina kärleksfulla nyhetsbrev där jag delar allt mellan himmel och jord?
Kram Christine
Hej Kristin!
Jag tycker du är som jag, ibland vill man ha sina ensamstunder och ibland vill man vara väldigt social. Jag tror att en del människor har större behov av ensamstunder för att få hämta ny energi och kanske reflektera över saker. I den stress som finns i vardagen är det bra att ta sig lite ensamtid för att ta hand om sig själv. Det finns en del människor som har behov att tycka så mycket. Vi är olika individer och ingen ska tala om hur jag ska vara eller hur jag ska leva mitt liv. Jag är medial sedan barndomen och det tar ibland mycket energi från en när man ska delge andra vad man ser och hör. Ibland healar jag också och då blir man trött ibland beroende på hur den man healar mår. Jag har just nu lite rörigt omkring med människor mår dåligt både fysiskt och psykiskt så jag får inte fram några idéer åt dig. Du har ett fint hjärta och jag tycker om det du skriver. Stor kram från mig!
Stor kram tillbaks!! <3 <3 <3
Hej,
Tack för detta inlägg, också 🙂
Kan bara säga att igenkänningsfaktorn är hur stor som helst.
Jag har samma känslor och vet med mig att det påverkar hela mitt liv
på olika sätt. Men som sagt, jag är så här. En mask på jobbet, en annan med mina absolut närmaste och för övrigt så stänger jag in de känslor jag inte vill ha och rasar ut mig när ingen hör eller ser mig. Så fortsätt att skriv dina bloggar, de förgyller tillvaron att läsa. Ha en bra dag!
Tack för dina fina ord! De värmer mycket! <3
Älskart
Tack!?