Jag tror starkt på att allt händer för en orsak. Även när man är nere i leran och livet känns misslyckat så finns det en gåva med det. Den kanske inte är tydlig och självklar men den finns där. Ibland blir det inte kristallklart förrän flera år framåt men det kommer att vara värt det.

Jag kan verka naiv för att jag ser på livet på detta sättet och jag försöker inte kontrollera någon eller något i mitt liv men jag känner större glädje till livet. Det passar mig helt enkelt.

Livet är inte på något sätt passivt när man accepterar sin tillvaro för vad den är. Jag tror på att det jag behöver och vill ha kommer till mig. Det innebär inte att leva planlöst utan syfte och passion utan istället att sätta en intention och ha tillit till att jag får det jag vill ha och förtjänar.

Om vi accepterar allt som livet ger oss så har vi en villighet att möta det som kommer till oss, ta oss igenom de svårigheter vi möter och skapa våra egna förutsättningar. Det innebär att leva ett liv med en känsla av att jag har kontroll på mitt liv. Jag har ingen önskan av att kontrollera andra människors liv. Det är helt upp till dem hur de väljer att leva. Jag lägger inte heller någon värdering i det. Vi har alla ett själsuppdrag på denna jord och möter det vi är ämnade att möta.

Att kontrollera sitt liv kan man göra på många olika sätt. När man försöker att kontrollera någon eller något kan man känna en frustrerande känsla när det inte blir som man har tänkt sig. Man blir arg och irriterad över saker som inte är ens sak att lägga sig i egentligen. Man anstränger sig och lägger energi på sånt som är totalt onödigt och man blir lite trött på sig själv. Detta leder till en massa negativa tankar som är helt onödiga.

Är det inte bättre att leva ett liv med tillit till att det man vill ha redan är på väg?

Kram Christine