Det är inte mitt ansvar att se till alla andra tar ansvar.

Det är inte mitt jobb att rädda dem

från sitt kaos.

Det är okej att andra människor blir arga.

Det är ok att säga nej.

Det är mitt ansvar att ta reda på vad som ger mig glädje.

Det är inte mitt jobb att tänka, vara och leva för någon annan.

Jag har rätt att känna alla min känslor oavsett vad andra tycker om dem.

Ingen behöver hålla med mig. Jag behöver kunna stå upp för mig själv.

Jag har rätt att ta egna beslut om vad som är bra för mig och min kropp.

Ingen känner den bättre än jag.

Jag ska inte behöva bli förlöjligad över mina beslut.

Det är okej att spendera tid med mig själv i ensamhet utan att förklara mig.

Jag behöver inte någons tillåtelse att vara den jag är.

Det är ingen som kontrollerar mina tankar. De är mina, bara mina.

Vem som helst får ogilla eller tycka annorlunda än mig men jag förtjänar respekt. Alltid.

Jag har rätt att lämna dränerande konversationer och relationer.

Jag vet att jag duger så som jag är. Precis så som jag är idag.

Jag är älskad för den jag är så som jag är.

Jag är älskad. Alltid.

KRAM Christine

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Om det hände något i dig av min text så kommentera gärna med dina tankar i bloggen. De gör mig såå glad! {och bloggen blir lättare att hitta till}