Idag var det dags. Klockan ringde 04:30. Klockan fem skulle vi köra mot Köpenhamns flygplats. Dagen var kommen när äldsta grabben skulle flytta till Prag. Jag visste att han inte skulle stanna kvar i Sverige. Han trivs inte här. Känner sig obekväm.

Känslorna har hoppat högt och lågt idag. Igår var han hemma. Nu är han långt borta. Supernajs att han följer sitt hjärta men tänk om något händer… Så roligt för honom! men tänk om! Sluta, det kommer att gå bra. Jag vet. Men tänk om… Sluta. För någon vecka sen sa han ”Vad skulle ni säga om jag flyttar till Prag?” Vi visste då att han redan hade fått jobbet. Han kollar upp allt innan han berättar. Vill ha koll på alla detaljer.

Han hade redan berättat för sina syskon långt tidigare. Så härligt att de har så nära relation.

Igår valde han sista middagen innan han drog iväg för att installera sig i lägenheten. Det blev Sibylla. Gott 🙂

Idag ringde klockan 04:30. Flyget gick 08:20. Första gången jag bar mask. (Vidrigt)På vägen hem hamnade vi i bilkö för det var en stor kollision på motorvägen. Hoppas att de inblandade klarade sig utan mindre skador.

Samuel landade nog innan vi kom hem. Nu väntar vi på att han ska få Internet till lägenheten så att vi kan få en videorundvandring….

Just det…. jag glömde visst att ta med mig legitimation och när vi skulle köra in i Sverige igen och tullen stannade oss så sa jag;- jag glömde visst den hemma… polisen svarade;-det var ju inte så smart… och släppte iväg oss. Så nervös jag var att inte bli insläppt….

Kram Christine