Det finns en kärlek som ofta glöms bort i vardagen. Den är tyst, den skryter inte och den lägger inte upp några selfies. Den sitter tyst i hjärtat och väntar på att vi ska lägga märke till den. Jag pratar förstås om kärleken till sig själv – den där mjuka, trygga känslan av att jag duger, precis som jag är.

Självkärlek behöver inte vara något stort och dramatiskt. Det kan vara små, små saker man gör för sig själv varje dag – som att dricka en kopp te långsammare än vanligt, gå och lägga sig fem minuter tidigare, eller att säga till sig själv: “Bra jobbat idag!” Sånt som får hjärtat att smälta lite grann. <3

Vi är så vana vid att vara vår egen mest kritiska röst. Tänk om vi istället började prata med oss själva så som vi pratar med någon vi tycker om. Någon vi skulle bädda ner med en filt, bjuda på varm choklad och säga: “Det är okej att vara trött. Det är okej att vara mänsklig.”

När vi älskar oss själva växer vi. Vi blir snällare, modigare, mer kreativa. Vi vågar vila när vi behöver det och glänsa när vi vill. Självkärlek gör oss inte själviska – den gör oss hela. Och när vi är hela kan vi ge mer till andra.

Så idag, imorgon och alla dagar efter det:
✨ Var lite extra snäll mot dig själv.
✨ Ge dig själv lite omtanke.

Häng med årets “23dagar av tacksamhet men en twist”. Den handlar om att vända blicken inåt och känna tacksamhet för sig själv på tre olika sätt. Inte alls tidskrävande. Du hittar gruppen här

Kreativa kramar Christine