De orden kom precis till mig och tänkte att så är det verkligen. Det krävs mod att bryta sig loss från normerna om hur jag förväntas vara. Varför?

Varför tillåts jag inte att vara den jag är från början? När var tiden då jag sakta frångick från mig själv? Separerade mig från att leva mitt liv med glädje och passion.

Idag är jag Christine som fortfarande har bitar kvar att lägga på rätt plats. Jag har mer tillit till att kraften att leda mitt unika liv ligger hos mig. Jag skyller inte negativa omständigheter på någon annan. Jag vänder på det och ställer mig frågan ”Vad kan jag lära mig av detta?”. Det blir en helt annan energi i min kropp då.

Kram Christine