Jag minns det som igår. Allt jag ville var att få vara ifred med mina tankar, låta kreativiteten flöda fritt. Magiskt! Det var inte förrän jag fick barn som jag förstod hur mycket min ensamhet betydde för mig. Det blev så tydligt att jag inte längre kunde göra som jag själv ville när jag ville.

“Mamma!”

“Snälla älskling, titta du 10 minuter till på filmen medan din lillasyster vilar middag.”

“Mamma, får jag gå ut?”

“Mamma!”

“Nej snälla, rör inte det.”

“Jag sa nej, hoppa ner från soffan!”

“Snälla … snälla bara tio minuter.. Om du låter mamma vara en liten stund till så får du en kaka …”

 

Låter det bekant? 

 

Det känns som en evighet sen. Det är svårt. Vi är kreativa varelser och vi har även barn att ta hand om. Att hitta balansen är bland det svåraste som finns. Det handlar inte om att inte kärleken till barnen inte finns. Mammahjärtat är gigantiskt! Det handlar om att tillåta sig själv att faktiskt få fortsätta att leva. Även om barnen tar mycket plats som de gör så innebär inte det att begrava sig själv för att återuppstå när de är vuxna. Att ständigt stå tillbaka för någon annans behov är inte rimligt. Tänk vilket enormt arbete att hitta tillbaka till den man egentligen är när barnen är vuxna och inte längre vill ha din uppmärksamhet. Börja idag. Sluta aldrig att känna.
Jag är säker på att det även har hänt dig hundratals gånger, du får inspiration och vill skapa just när barnen vill ha all din uppmärksamhet. Jag tror att de känner på sig när kreativiteten kommer smygande och suger åt sig uppmärksamheten direkt! Hihi 🙂 Du känner dig kluven och din kreativitet får stå tillbaka ännu en gång.

Det suger men det händer. Så hur hanterar vi det samtidigt som vi håller vårt liv kärleksfullt och kreativt?

– Sätt tydliga gränser. Säg att du behöver tid för din kreativitet. Det betyder inte att det kommer att gå smärtfritt och att barnen förstår men efter några gånger blir det smidigare. Du lär även dina barn att stå upp för sin kreativitet och sina egna behov. Denna respekten går åt båda håll. Förringa inte barnets känslor och behov. Aldrig. Upprepa så många gånger du behöver. Ha tålamod.

– Dra in barnen i den kreativa bubblan. Säkert finns det mycket ni kan dela med varandra och barnen har så mycket att bidra med. För dem finns ingen box därför behöver de inte tänka utanför den. Det öppnar upp för så underbara samtal med varandra.

– Utbrott, gnälliga barn och ännu gnälligare föräldrar kan handla om att man inte är ärlig med sina behov. Det är ok att säga vad man vill ha. Det är inte egoistiskt på något sätt. Tvärtom är det orättvist mot resten av familjen. De har ingen aning varför du agerar som du gör.

– Planera för 100% fokus på barnen. Det är otroligt viktigt för alla människor att bli sedda och lyssnade på. Tänk på att de kanske inte är sugna på det samtidigt som du. Ge utrymme för flexibilitet. Man kan inte säga till någon att vara glad och upprymd på beställning. Vill de inte just då så hittar ni en annan tid och plats.

– Berätta för barnen vad du har tänkt ska hända under dagen (detta funkar inte särskilt bra när barnen inte ännu har något tidsperspektiv). Genom att lägga fram dina förväntningar i förväg, kommer barnen att känna sig trygga i dagens struktur och de vet att de får tid med dig.

Jag har många gånger fått stå upp för min kreativitet och ensamhet. Det är många som tycker att jag är egoistisk, att jag tänker bara på mig själv och att jag skulle tänkt på detta innan jag skaffade familj. Jag ser mina egenskaper som vackra gåvor. Min dotter sa häromdagen att hon önskar att hon kommer få lika härlig relation till sina barn som hon och jag har. Det var otroligt värdefullt för mig att höra. Har du mer input och tankar om kreativitet och moderskap får du jättegärna mejla mig! levandefrukost@gmail.com

 

LevAnde kramar

Christine