Nu har verkligen hösten börjat. Det känns mysigt att det börjar bli lite mörkare. Tända ljus. Mysa. Nu är även tiden när man börjar inse att det bara är tre månader kvar på detta året. Blev det som du hade tänkt dig?
Så många jämför sin egen början med någon annans slut. Tillåt dig att vara nybörjare. Det är vi alla någon gång.
Den bästa konkurrens du kan hitta är faktiskt du själv. Det är sant. Det finns inget bättre än att jämföra dig med den personen du var för tio minuter sedan, igår, förra veckan eller förra året. Detta är den allra bästa indikatorn på de framstegen du har gjort som du någonsin kommer att ha, och den enda som verkligen betyder nåt.
Denna jämförelsen är den bästa eftersom du kan se dig själv som du var tidigare. Ingen annan känner till din väg. Du visar inte upp all kaos du har inom dig för omvärlden. Problemet kan vara att du inte märker dina framsteg för att de smyger sig på dig. Tysta som en vålnad.
När du tittar tillbaka på dina tidigare erfarenheter kan och ska du fira dina framgångar även om du inte tycker att de är lika stora som andras. Framgången är relativ och dina små framgångar kan vara de stora och episka framgångarna hos andra. Har du tänkt på det?
Du kan och ska inte jämföra din början med andras mitten eller slut. Genom att jämföra din nuvarande själv med dina tidigare själv kan du också lägga märka till framsteg, framgång och misslyckande. Alla tre behövs i ditt liv. Det är så enkelt att glömma bort hur långt du har kommit. När du jämför dig med dig själv kan du se vad du gjorde fel eller varför det inte funkade. Detta hjälper dig att växa och förstå vad du kan bidra med till världen.
Vissa dagar tycker jag inte att jag är särskilt bra på att måla. Faktiskt, det är sant. Jag ser andras mästerverk och glömmer bort att jag är bra på mitt sätt. Men när jag tittar tillbaka på de första målningar jag har gjort så ser jag framsteg. Det är coolt. Och det är den typ av framsteg som verkligen spelar roll för mig.
En utmaning: Tänk tillbaka på dina framsteg. Kan du se hur långt du har kommit?
Berätta, jag är supernyfiken!! Framstegsbomba dig själv! Om inte här så får du gärna mejla mig <3 levandefrukost@gmail.com
“I HAVE ALREADY LOST TOUCH WITH A COUPLE OF PEOPLE I USED TO BE.” JOAN DIDION
Kram Christine
Jag har kommit långt om jag tittar tillbaka. Och att jag våga säga det, det är nog mitt största framgång ?. För två år tillbaka lämnade jag mitt äktenskap som var med en narcissist. Köpte mitt eget hus. För ett år sen sålde jag huset igen och flyttade tillbaka till mitt hemland och började från scratch. Nu har jag börjat utbildning till healare. Jag har en lång väg kvar, men mycket har redan ändrats. Äntligen har jag börjat leva mitt liv ??
Vad härligt att läsa!! Att säga det högt är ett stort framsteg! Yey!! Heja dig <3
Det som du skriver om i dag är en bekräftelse på att det verkligen är så.
Jag skriver mycket (för hand). Det jag i vredesmod, agresivitet, otrygghet och förhoppningar, skriver ner, kan 10 minuter senare (när jag läser det igen), vara som det inte är jag som skrev det utan någon annan.
Så jag vet att det är precis som du skrev.
Har alltid “skrivit” av mig, men det beror , i mitt fall, att jag inte har någon att ty mig till. Min “vän” är det tomma arket där jag skriver ner mina tankar och frustrationer.
Skrev dagböcker som ung.
Visst växer man med skrivandet.
Tack min vän, för de träffande orden.
Tack för att du delar dina kloka tankar! Kram