Denna kändes så klockren att dela med mig av med tanke på min utmaning att göra mig mer synlig för omvärlden. Igår delade jag min första lilla filmsnutt på min gilla-sida och tanken var att presentera mig. Istället delade jag att jag tycker det är sjukt jobbigt. Det kan verka konstigt eftersom jag delar mina tankar i bloggen men det är inte alls samma sak som att visa mitt ansikte. Säga högt vad jag tänker. När jag skriver så har jag möjlighet att fundera och reflektera. Ändra och sudda ut. Det går inte i video. Visst, ibland väljer jag att filma om men jag kan säga att jag är aldrig nöjd. Jag delar ändå.

Att börja innan jag är klar är något jag lärt mig göra. Det var supersvårt och läskigt i början. Nu är det lite lättare. Ju oftare jag gör något desto lättare blir det nästa gång. Det innebär inte att jag inte möter motstånd varje gång. Det innebär att jag lärt mig att köra fast de känslorna finns. Jag vet att jag behöver övervinna rädslorna för att ta mig framåt.

Vakna upp till dig själv. Frigör dig. Möt dig själv.

Älska alla dina ögonblick.

Hedra alla dina nyanser.

Dina tårar är viktiga. De håller din glädje.

Dina tårar betyder något. Din inre sång.

Möt dig själv. Alla dina känslor.

Det du trycker undan växer sig starkare. Sparkar dig hårdare när du inte lyssnar.

Stanna upp. Lyssna på din visdom. Andas.

I den mörkaste natten lyser stjärnan som starkast.

Utan mörker kan inte ljus finnas.

Christine

-Coach och idékreatör