Varje dag frågar vi andra människor om saker för att få råd eller stöd. Har du nån gång funderat över varför vi gör det?

“Vad tycker du om min nya tröja?”

“Kan jag ha det här på mig?”

“Hur ska jag ta mig ut den här knipan?”

“Vad tycker du att jag ska jobba med?”

Det är så lätt att man svarar snabbt och enkelt. Visst är det så att det är superenkelt att tala om för andra vad det bästa alternativet är? Det kan få en att känna sig duktig och hjälpsam när man hjälper till men det är viktigt att den som svarar får tid att själv reflektera över sin fundering.

Så fort jag ger mitt svar får personen inte en chans att själv komma till insikt utan kan istället bli mer osäker på vad den egentligen vill. En person som vill leva sitt liv på sina egna villkor ska inte matas av andra människors åsikter. Det skapar ännu mera osäkerhet och risken är att personen frågar fler personer om råd. Det leder till att förvirringen ökar och man blir ännu mer osäker på vad man vill. Såklart är det givande att föra en diskussion i ämnet i fråga. Det öppnar också upp för nya tankar.

Det är en av tjusningarna att vara kreativitetscoach, jag får möjlighet att vara med när klienter kommer till insikt. Det är en fantastisk känsla när man förstår att man har alla svaren inom sig. Det enda man behöver är någon som ställer de rätta frågorna och leder samtalet i rätt riktning.

ATT FUNDERA ÖVER

Varför är jag så ivrig att få veta de rätta svaren på alla frågor?

När fick jag senast en fråga som jag inte kunde svara på? Hur kändes det?

Måste man hitta ett svar på alla frågor?

KRAM Christine