Kära rädsla.

Allt mitt motstånd kommer från dig.

Du hindrar min utveckling. Varför vill du inte se mig lyckas?

Kommer du att sakna mig?

Var inte rädd, vi kommer alltid att ha en relation.

Du behövs i mitt liv. Alltid.

Jag gillar inte dig särskilt mycket.

Men du behövs för att jag ska utmana mig.

Du byter skepnad för att jag inte ska se att det är du.

Har även min rädsla en rädsla?

När jag växer och du blir mindre.

Jag vill förändra min osäkerhet. Jag förlåter mina tidigare handlingar.

Jag lyfter upp mitt mörker och accepterar det som en del av mig.

En kraft som finns inom mig. Den växer sig stark med en vacker skörhet.

Dag för dag tynar du långsamt bort. Sakta sakta….

Tills vi möts igen.

Jag vet att vi kommer att mötas igen.

Den dagen är jag starkare.

Tack för att du utmanar mig att växa mig kraftfullare.

Du vet vad jag behöver.

Jag har kärlek till mitt ljus och mitt mörker.

Kram Christine