I fredags tidigt, tidigt började vår resa ner för att hälsa på grabben som jobbar i Prag. Det enda vi hade fixat var vart vi skulle bo. Resten hade Samuel {grabben} planerat. Vad vi skulle besöka och var vi skulle äta. Han ville inte berätta nåt utan ville överraska. Låt mig säga att vi är supernöjda! Vi fick se delar av Prag som många turister inte brukar besöka. Jag har fått äta så god mat som jag knappt trodde var möjlig. När han tidigare pluggade i Israel pratade han mycket om shawarma och nu fick jag äta en vegansk version på det. Jag tror aldrig att vi hade hittat den restaurangen på egen hand. Jag rekommenderar den verkligen. Mycket annan god mat.. Paprika hette den.

Vi skulle börja med Karlsbron men snubblade först in på ett museum med illusionskonst. Jag älskar att det var planering och ändå utrymme för spontanitet.

Han sa; -Jag hittade den här platsen en gång när jag var ute och gick. Det är högt mamma, många trappor. Han vet att jag inte har världens bästa kondis eller att jag inte rör på mig särskilt mycket….

Ja, det var många trappor men så värt det! Vilken utsikt! Det känns lite svårt att förmedla känslan på bild. Kanske var det sällskapet och att vara i den stunden som också hade stor betydelse.

Nästa dag begav vi oss till en stor park högt upp. Prag är verkligen kuperat. Så härligt att få en ny relation med Samuel. Här är hans hem. Han är vuxen och vi är på besök hos honom. Det är helt nytt för mig och jag blir mer och mer medveten om att jag behöver släppa taget. Vi hade intressanta samtal om allt mellan himmel och jord. Jag njöt av varje stund.

Om jag skulle berätta om allt om resan så skulle inlägget bli så långt. Min man frågade mig vad som var det bästa på hela resan. Jag funderade en stund och insåg att det gick inte att välja. Det bästa var nog att dela alla de här upplevelserna med Samuel. Det var nog det bästa.

Om det var skönt att komma hem? Absolut! Vi möttes av två urlyckliga hundar och två härliga ungdomar. Vi satt vid köksbordet och pratade om resan, livet och hur de hade haft här hemma. Jag känner otrolig tacksamhet för att dessa tre barnen har valt just mig som mamma. Jag är så stolt över dem för att de är den dem är. De behöver inte göra eller prestera något alls. Enbart genom att bidra med sin härliga energi gör mig så glad.

Det jag bär med mig hem från resan är att alla är lika värdefulla. Jag har alltid tyckt det men jag fick mig verkligen en ny ögonöppnare över denna sanningen. Tänk på alla de som städar i städerna. Hade inte de funnits så hade det varit misär. Det var så nära att jag gick fram till en kvinna som torkade av räcket till rulltrapporna för att säga att hon är viktig. Jag ångrar så att jag inte gjorde det.

Förresten, jag och Jocke trillade in på ett museum fullt av konst av Banksy men det är ett helt annat blogginlägg…. Det var mycket här som många nya insikter dök upp. Så många nya tankar. Som sagt ett annat inlägg..