De senaste veckorna har jag varit i skaparflow. Jag fick en idé och följde mitt flöde. Mitt målande har fått bli satt på paus (igen) för att göra plats för min nya inspiration. Det är en magisk känsla att inte längre känna mig som en person som aldrig slutför och ger upp hela tiden. Nu när jag har min Lifespider så har jag förstått att det är en del av mitt liv. Att göra klart det som ska göras och sen när tiden är mogen kan jag plocka upp det igen. Mitt dåliga samvete är som bortblåst. Magiskt! Att surfa på min egen energivåg istället för att jaga de som inte är mina. (Sen är det ju inte alla som förstår men det gör inget)

Jag är så spänd över att köra igång “23 dagar av tacksamhet med en twist” nästa vecka! Varje gång blir unik beroende på vilka deltagare det är. Det ska bli spännande att se hur den utvecklas. Den började som ett infall i december 2017 och nu känner jag att den ska ändras ett varv till. Är det inte den bästa känslan? Du vet den där pirrande känslan i magen när man inte riktigt vet vad som kommer…. Jobbig och underbar på samma gång! Som ett barn på julafton liksom..

Jag körde igång innan jag var klar och innan jag var nöjd för jag vet att det funkar för mig. Att släppa kontrollen och låta kreativiteten ta plats.

Det fick mig att tänka på ett samtal som jag hade med en vän för några veckor sen. När hon pratade om vilka steg hon behövde ta för att gå vidare med sina mål nämnde hon att hon inte kunde förstå varför hon var tvungen att bli “perfekt” för att nå sitt mål. Intressant tanke, tänkte jag..

“En dag,” sa hon, “när jag inte längre har den där negativa rösten i mitt huvud, när jag inte bryr mig om vad andra människor tycker och tänker om mig, när jag äntligen trivs bra med mig själv .. det är då mina drömmar kommer att gå i uppfyllelse. “

Åh, vad jag kände igen mig i det hon sa. Jag har varit där själv och jag har hört så många andra kvinnor uttrycka samma känslor. Såklart vill man skapa något helt perfekt. Jag förstår och jag hör precis vad du menar. Man har en vacker bild i huvudet över hur man vill att det ska se ut men vem säger vad perfekt egentligen ser ut som?

Det enda viktiga att fokusera på är att svara ja på två frågor.

Tror jag på detta?

Har jag kul?

Jag kastar mig ut och släpper tanken över att försöka styra processen. Det som sker är meningen. Jag följer min dröm istället för att jaga den. Jag har släppt tanken att uppnå perfektion. Det är mycket viktigare att njuta fullt ut under resans gång. Allt kommer att bli bra. Livet är och kommer alltid att förbli en resa. Det är frestande att försöka har kontroll över vad som utvecklas men jag kommer att tappa lust och glädje då. Det är det inte värt!

Sanningen är, resan är destinationen. Njuter av mig själv. Glad.

Är inte det meningen med livet, att njuta?

Med kärlek och drömmar

Christine

PS. Häng med på “23 dagar av tacksamhet med en TWIST” där du kommer att fokusera på dig själv och notera hur underbar du redan är.