Reflektion hela september med mig. #DAG16

Jag är inte särskilt social. Har inget behov av att ha kalendern full av aktiviteter. Det bara stressar mig. Även om det jag ska göra är något kul så tycker jag inte om att ha inplanerade grejer. Jag tycker om att ta dagen som den kommer. Göra det som jag känner för i stunden. Trivs så bra hemma med min familj och mina tankar. Skriver. Målar. Coachar.

Nu har det dykt upp en inplanerad grej med jobbet. Jag velade länge länge om jag skulle delta eller inte. En del av mig säger att detta är ju så härligt och en del tvivlar på hur jag ska hantera så mycket människor och intryck. Jag trivs superbra med mina kolleger och det vi ska göra är så mysigt, det är inte det. Men att åka till en plats som jag aldrig tidigare har varit och göra något som jag sällan gör tillsammans med människor som jag inte har en nära relation med känns lite läskigt. Jag har liksom ingen att anförtro alla mina känslor med.

Det blir en utmaning som jag säkert behöver för jag har tackat ja. Det blir säkert supertrevligt! Eller?

När utmanade du dig senast och vad lärde du dig?

Kram Christine

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *