Multicreative Artist
Jag jobbar min sista vecka på heltid innan jag går tillbaka till 70% (vad jag vet i skrivande stund). Allt kan hända har jag märkt på sistone. För fyra månader sen jobbade jag 50% som skolassistent och 12,5% som fritidspedagog. Ville jobba mer men sa aldrig det högt. Tänk om jag skulle ångra mig…. En
Jag vaknade tidigt och tyckte att tiden gick så långsamt. Tänkte för en sekund att det var måndag och att min klocka skulle ringa men nej, det var ju fel. Jocke som skulle iväg och jobba sa åt mig att somna om en timme. Det innebar att jag låg kvar över två timmar men det
Jag tror att vi alla kan känna igen oss lite i detta. Vi ska jobba, umgås med arbetskamraterna, vännerna, familjen, delta i diverse aktiviteter, vara med i föreningar, gå på bio, gå på AW och en massa andra saker. Samtidigt så överfylls vi av information att ta in från tidningar, sociala medier, TV. Vi ska
Att sätta sig ner i stillhet är inte alltid det lättaste med en vovve som är superkelig och en katt som svansar runt och jamar. Men jag lyckades! 🙂 _____________________________________ Tiden är kommen för att hitta tillbaka till ditt eget tempo. Sluta upp med att vara alla andra till lags för att passa in. Det
Idag bestämde jag mig för att ta ledigt från jobbet strax efter lunch. Jag körde hem, gick ut med vovven, åt lite mat och la mig sen för att vila. Kroppen längtade efter tystnad och ensamtid med mina tankar. Så underbart att ligga där under täcket och stilla alla tankar. Låta de komma och gå.
Där stod jag i badrummet. Nyvaken med trassligt hår. Hade tvättat ansiktet och tittade mig i spegeln. Kände mig så ful och sliten. Tjock. Jag smörjde in ansiktet med sesamolja och log mot mig själv. Det kändes lite bättre. När jag kom ut i köket sa han att han älskade mig. Jag sa till honom
Den psykiska ohälsan kryper mig närmre från alla håll och kanter och jag försöker hitta mitt sätt att förhålla mig till den. Jag är en av alla de som någon gång i livet haft tankar på att avsluta mitt liv i tidig ålder. Idag är jag så tacksam över att jag inte tog slag i
Vi har alla så många invanda mönster som vi vill förändra. Varför gör vi inte det då? Vad är det som gör att vi stannar kvar i samma spår som inte tar oss ur det? Vi vet vad som förväntas av oss och det kräver ingen ansträngning. Det krävs en portion mod att skapa en
Det största problemet som vi alla har är att vi accepterar inte vårt eget värde. Vi ser det med lätthet i alla andra men när det kommer till oss själva så fokuserar vi på alla fel och brister. I en konstig fantasivärld tror vi att alla andra är perfekta och har inga fel. Kom igen!
Jag tar fram min tarotkortlek och vill ta min katt Tindra till hjälp. Då kommer min vovve LilleB och Tindra springer iväg. Jag sätter mig och lägger korten med min vänstra hand mot mitt hjärta och håller LilleB under hakan med min högra hand. Tar några djupa andetag och plötsligt känns det som att jag